Bergtäkter och krossning

Bergtäkter är platser där olika bergarter bryts, för att användas för en rad olika syften. Bland annat så kan man ur bergtäkter utvinna naturgrus, matjord och morän. Dessa material kan sedan användas vid till exempel vägbyggen, allmän byggnation och tillverkning av asfalt och betong. I Sverige behöver man tillstånd för att driva en täkt. Ett sådant tillstånd söker man hos Länsstyrelsen, som även är den myndighet som bedriver tillsyn av täkter. För att det skall räknas som en täkt skall huvudsyftet vara att bryta material för användning av det uttagna materialet, till exempel för att sälja det som grus eller sand. Är huvudsyftet med uttaget att bereda plats för någon annan typ av verksamhet, så kan det inte räknas som en täkt enligt miljöbalken.

Bergtäkter är viktiga för vår samhällsbyggnad

Bergtäkter för kommersiellt och privat bruk

Bergtäkter finns på flera platser runt om i Sverige. För att få öppna kommersiella bergtäkter ställs det höga krav på säkerhet, något som man kan läsa mer om i miljöbalkens sjätte och tolfte kapitel. Det engelska ordet, open pit mining, beskriver processen väl. Till skillnad från gruvdrift, som sker under jord, så hittar du täkter ovanför jordytan. För att komma åt berget gräver man först bort det översta jordlagret. Vill du leta guld har du nog större chans att hitta något om du pallrar dig över till http://spelautomaterpånätet.se, men man kan bryta material som sedan behandlas och blir flera olika typer av makadam, grus och sand. Vid kommersiella täkter brukar materialet krossas på plats, för att sedan förvaras i silos eller i öppna upplag. Därifrån kan det lastas smidigt, och transporteras till olika projekt eller återförsäljare.
Man kan skilja mellan bergtäkter för kommersiellt bruk, och sådana för husbehov. Bryter man enbart material för husbehov så behöver man vanligtvis inget tillstånd, men man behöver fortfarande anmäla till kommunen. Anmälningsplikten uppstår när man bryter mer än tio tusen ton naturgrus eller berg. För att räknas som husbehov så skall materialet användas för skötsel och drift inom samma fastighet. Skulle man däremot vilja skänka bort eller sälja material så blir verksamheten tillståndspliktig. Bergtäkter som visserligen är för husbehov, men som ändå kan komma att ändra naturmiljön måste också anmälas till tillsynsmyndigheten. Efter att anmälningen skett måste man vänta minst sex veckor innan man börjar bryta material, såvida inte tillsynsmyndigheten kommer med andra krav. Handlar det om speciellt känsliga områden så kan även täkter för husbehov förbjudas.

Miljöpåverkan och efterbehandling

Bergtäkter kan ha stor miljöpåverkan. Det är en av anledningarna till att det är en verksamhet som ofta behöver tillstånd, och att tillsyn utövas. Beroende på hur känslig närmiljön är kan det beslutas att man inte får driva täkter. Även efterbehandling är något att ha i åtanke om du funderar på att starta en täkt. Läs vidare och lär dig mer.
Den miljöpåverkan man riskerar med bergtäkter är bland annat påverkan på grundvattnet och naturmiljön, vibrationer, buller och damm. De aktiviteter som brukar skapa mest påverkan är sprängning, bearbetning och krossning av material, samt lastning, lossning och allmänna transporter till och från täkten. Vid sprängning uppstår både vibrationer och buller. Vibrationerna sprids i marken, och kan skapa problem för både människor och naturen. Det här är en av anledningarna till att täkter är såpass hårt kontrollerade. Innan tillstånd kan ges måste man prata med bland annat markägaren, ägare till närliggande fastigheter och de som bor nära transportvägarna som kan komma att användas.
När bergtäkter tas ur bruk är efterbehandlingen ett viktigt steg. Bergtäkter kan ge skador på miljön om man inte efterbehandlar korrekt. Studier har gjorts på efterbehandling, som visar att man kanske inte bör tänka på det som ett återställande till hur det såg ut innan, utan snarare hitta nya möjligheter att göra någonting konstruktivt av platsen. Genom att jämna till kanter på täkter som inte längre används, kan man skapa sjöar och andra miljöer som kan gynna den biologiska mångfalden. För att få tillstånd att driva en täkt måste man ha en plan för efterbehandlingen. För närvarande är rekommendationen en successiv efterbehandling, som både hjälper naturlivet att etablera sig, och sprider kostnader.

Maskiner och slutprodukter

När man bryter material i bergtäkter brukar man använda sig av kontrollerade sprängningar, alternativt så kan man knacka bort materialet. Det här skapar ett material som består av större stenar, vilket oftast inte är det man vill sälja. Slutprodukterna skall ofta vara mer finkorniga, och det är här maskiner såsom krossar kommer in i bilden. Krossar tar de större stenblocken, och gör dem till makadam. Det här sker i flera olika steg, och flera olika krossar kan vara involverade. De olika krossarna påverkar kornformen för slutprodukten, det vill säga längden, bredden och tjockleken. Från bergtäkter kan man utvinna alltifrån stenbumlingar till sand. När materialet har gått igenom krossningen så sorteras det utifrån storlek. För att göra det på ett effektivt sätt brukar man sikta materialet. Tillstånd behöver sökas även för krossar.
Man kan få ett antal olika slutprodukter från bergtäkter, vilka alla är lämpliga för olika ändamål. Makadam är den grövsta typen av krossad sten, och används bland annat när man bygger järnvägar. Om materialet är tillräckligt grovt suger det inte åt sig vatten och är därför inte frostkänsligt. Nästa grovlek är grus i olika storlekar. Här kan man sortera in det i singel och vanligt grus. Singel innehåller inga nollfraktioner, alltså inga små oönskade stenpartiklar. Nollfraktioner kan göra att materialet packas hårt, och därför inte dränerar särskilt bra. I den finare änden av spektrumet hittar vi stenmjöl, som är en riktigt finmald produkt. Det används bland annat till plattsättning. Stenmjöl innehåller nollfraktioner och det är någonting man bör ha i åtanke när man använder det.

Bergtäkter – Varför behöver vi dem?

Det går inte att blunda för att bergtäkter kan ha miljöpåverkan, vilket har gjort det till ett hett omdebatterat ämne. Vissa anser också att de förfular landskapet, och är emot dem av den anledningen. Det man dock inte tänker på här är att materialet som bryts i Sveriges täkter kan hittas överallt i samhället – vid diverse olika byggnadsprojekt, i trädgårdar och i sandlådor. Att inte se till nyttan våra täkter ger oss är att bara lyssna på ena sidan av argumentet. Istället för att motsätta sig täkter bör man jobba hårdare för att hitta ännu bättre metoder för efterbehandling, samt för att hantera och lindra de miljöeffekter som kan uppstå vid själva brytningen. Ansvarsfulla täkter gynnar alla.